Innehållsbeskrivning ”Detta är en förfärlig bok.” Så börjar ”dårens” försvarstal. Romanen skrevs på franska 1887-88 direkt efter en stor kris i August Strindbergs första äktenskap med Siri von Essen. Boken har omväxlande betraktats som oförställd självbiografi, som oresonlig anklagelseakt och som roman. Man kan till och med likna den med en detektivroman, där mannen Axel ska avslöja hustrun Marias brott, otroheten, för att på så vis frikänna sig själv från misstankar om sinnessjukdom. Läsaren ombeds ständigt att ta ställning i skuldfrågan. Men den objektive detektiven är här ersatt av en person som på samma gång är åklagare och advokat, kärande och svarande.En dåres försvarstal är en brinnande hätsk uppgörelse med ett äktenskap men märkligt nog också en av de stora, mest egenartade kärleksromanerna i den svenska litteraturen.Översättare:Tage Aurell [Elib]
En dåres försvarstal - som Strindberg skrev på franska 1887-88 när äktenskapet med Siri von Essen råkat in i en svår kris - är en av de stora kärleksromanerna i svensk litteratur. Den är på en och samma gång en hänsynslös och hatisk uppgörelse med hustrun och en avancerad naturalistisk, psykologisk roman, som har släktskap med klassisk fransk romankonst. Romanen vållade skandal i Sverige trots att Strindberg aldrig gav ut den på svenska. Den utnämndes till »den hemskaste bok som Strindberg och följaktligen någon svensk författare någonsin skrivit» men också till »en av de märkvärdigaste romanerna i den nyare europeiska litteraturen». Denna utgåva bygger på volym 25 i Nationalupplagan av August Strindbergs Samlade Verk. Ordförklaringar ingår och professor Gunnel Engwall har skrivit ett efterord. För denna utgåva har Märta Tikkanen dessutom skrivit ett nytt förord. [Elib]
En dåres försvarstal [1887–1888] är en av Strindbergs mest intensiva äktenskapsskildringar och handlar om hans första äktenskap med Siri von Essen. Författad på franska och utgiven först översatt till tyska 1893, sedan på franska 1895, och först postumt, 1914, på svenska. August Strindberg [1849–1912] är sin egen litteraturhistoria, som en av de mest ryktbara, innovativa och mest produktiva svenskspråkiga författarna någonsin. Internationellt betraktas han som en av de största dramatikerna i modern tid, och ett flertal av hans prosaverk, i olika genrer, räknas till de viktigaste i vår klassiska kanon. [Publit]